Den rörande framtiden vår!

I senaste numret av Datorn I Utbildningen skriver jag om hur touch- och gest-baserad (mobil) teknologi i kombination med framsteg inom kognitionsforskning kan ge upphov till nya sätt att lära. Det finns forskning som visar att om vi själva, med vår egen kropp, är med och producerar de representationer av fysikaliska fenomen vi vill studera och lära oss om, så sitter kunskaperna bättre, och vi gör förstår kopplingen mellan de matematiska representationerna och den verklighet de skall beskriva lättare. Dessutom sitter kunskaperna längre.

       Pedagogiska lösningar som tar tillvara och nyttjar denna kunskap kan sägas ha funnits ett tag, men i och med ny teknik i form av exempelvis touchbaserade smartphones och tablets nu finns mer eller mindre i varje persons ägo (inom kort lär snart så vara fallet) så öppnas återigen dörren till nya sätt att använda våra kunskaper, att vidareutveckla denna och finna nya lösningar och arbetssätt. Inte helt olikt situationen för ett par år sedan när en dator per elev helt plötsligt exploderade för att snart vara en realitet. Nya sätt att tänka kring tekniken och lärandet dök plötsligt upp på marknaden. 

       Ett  nytt sätt att jobba med matematiska grafiska representationer inom fysiken, och att göra det med den egna kroppen och få en ögonblicklig återkoppling, är att via en ny form av applikation som jag just nu håller på och utvecklar (se film nedan). Tanken är att eleven genom att direkt generera s-t respektive v-t grafer med sitt finger skall koppla de grafiska representationernas egenskaper till egenskapen hos den rörelse som genererade dem, och att kopplingen mellan en v-t och en s-t graf. 

Även simuleringsprogrammet Algodoo ger möjlighet att jobba utefter den här principen. Med det nya "dragverktyget", kombinerat med grafvisning kan detta mer eller mindre reproduceras (se film nedan). När Algodoo kommer som applikation på en tablet inom ett par år så kommer detta säkert att finnas som en specifik applikation inom programmet. Mer om detta i kommande nummer av Datorn i Utbildningen, tillsammans med närliggande tekniker likt de som Kinect erbjuder.

Hur bilar bromsar - Algodoo i skolan

Har nu på allvar kommit igång och skriva på korta lärarhandledningar till övningar med hjälp av Algodoo, kopplade till fysikkurserna och teknikkurserna på högstadiet. Började med att fundera kring en enkel modell av en bil, hur de bromsar, och hur bromssträckan beror på hastigheten och vikten. Något som naturligtvis är av vikt när det gäller trafiksäkerhet.

Det var lurigare än man först kunde tro. Nu har även jag lärt mig någt om skillnad mellan bromsar fram och bak exempelvis.

Här hittar du detta första exempel, och här hittar du kursplanen i fysik för högstadiet dit jag kommer att lägga fler lärarhandledningar, sorterade efter kunskapsmål.

Algodoo and movie overlay

Been playing around with the simulation program Algodoo for a while. Looking into the pedagogical potential using it as one of multiple/multimodal representations of physical events. Here I overlay a VLC-semi transparent player showing me taking a little bike ride slamming on the brakes. I overlay this with Algodoo where I built a bike of the same weight as my bike and me together, tuning the speed more or less, and using an as close a choice of materials as I could. Rubber for the tires and stone as the ground. Trying to synch the point of slamming the brakes one sees that the breaking distance is quite similar to the actual breaking distance. The vector illustrates the net force on the virtual bike.

From July 20, 2011'

One could now ask the students what would happen to the breaking distance if the weight of the biker changes with say a factor of two? And what happens if the speed changes with say a factor of two. Will the distance change by a factor of two? Its just a matter of trying it out in Algodoo and compare it directly with the original situation.

PS. I needed quite a few hours to learn how to time everything. And a few mistakes are in the movie. It would be interesing if one could make an application that would facilitate this... I think I will have to develop one.

Om frågan "Varför"? Och motivation för lärande.

Bloggar lite under slutkonferensen för ung kommunikation - Då - Nu - Sen?

Skrev följande inlägg efter en session under gårdagen. Originalets titel är "Ung evolution".

Jag smög in på sessionen om 1-1 och vad det innebär för utbildningen. Den del av framställningen som jag var med om finns att höra, och anteckningarna finns att läsa i pencasten nedan. Vi fick höra hur IKT-samordnaren och en av eleverna från Umeå såg på saken, vad de gjort och hur det fungerat. På sida två i mina anteckningar så flyter dock mina tankar iväg. Jag kopplar till en tanke som jag haft ett tag. Jag medger att jag i dessa tankegångar spelar lite djävulens advokat och jag sätter på mig den svarta hatten. Men det beyder inte att tankegångarna är fel.

brought to you by Livescribe

Vad handlar det då om? Vad är denna unga evolution för något? Snarare handlar det om ung konkurrens, och frågan varför? Varför måste jag lära mig detta? Vi har nog dom flesta av oss som är lärare fått frågan, och säkert också själva ställt den i ett eller annat sammanhang. Det handlar om motivation och vad som motiverar elever till lärande. Simon, eleven från Umeå uttryckte det som att han behövde se nyttan med det han lär sig för att bli motiverad. Han efterlyste "skarpa case" som lärandet kunde röra sig kring. Det var även tydligt att Simon motiverades av sådant han tyckte var roligt. Jag håller med Simon. Likt Gärdenfors och många andra kognitionsvetare hävdar jag bestämt att en motiverad elev är en lyckosam elev. Men det är nu vi stöter på, eller kommer att stöta på problem. Problemet är att vi som skola endast är en del av elevernas tankesfär. Endast en del av den möjliga intelektuella (eller i vissa fallmindre intelektuella) input som en elev har att välja på. Det vi vill sälja till elevens sinnen är produkter på en konkurrensutsatt marknad. Det vi vill säja är inte heller endast en produkt, utan en produkt i olika skepnad. Med olika "skal". Vissa skal är roliga/flashiga och ger en mer omedelbar njutning för sinnena, medans andra behöver man lära sig uppskatta med tiden, men med tiden så uppskattar vi dem desto mer, och de ger möjlighet att befästa mer komplexa kunskapsbyggen. Frågan är - har vi tid och möjlighet att motivera svaret på elevens fråga "Varför skall jag välja det mindre omedelbart njutbara alternativet?" Det mindre uppenbart roliga alternativet? Håller vi i själva verket på att evolutionera bort, via konkurrens och återkopplingen till de omedelbara resultatens tillfredsställelse, den motivation till lärande som skulle kunna uttryckas som lärande för lärandets egen skull? Lärande enbart för den njutning som förståelsenoch kunskapen ger individens intellekt. Jag vill slåss för att den motivationen till lärande skall överleva, och jag vill jobba för att denna motivation skall kunna smälta samman med de nya sätten att arbeta. Kanske behöver det inte råda någon motsättning? Hur skall vi kunna upprätta ett kontrakt med eleven, och en förståelse för det faktum (för det hävdar jag att det är) att det ibland inte går att svara på frågan - varför? Varför skall jag lära mig detta?

/Mattias Davidsson

Här hittar du pencasten.

Augmented reality - i verkligheten

Ett av de projekt som vi på CeLeKT just nu är involverade i handlar om hur Augmented Reality (AR) kan användas för att göra fenomen som är svåra, eller omöjliga, att studera i ett klassrum , synliga. Förhoppningen är att intressen, engagemang skall göra undervisningen roligare och bättre. I går var vi på besök i Arabyskolan i Växjö för att visa upp projektet för klass 9a. Engagemanget var stort. Responsen bra. SmålandsPosten var där och skrev en artikel som blev riktigt bra. Dyker den upp i digitalt format så lägger jag länken här. Ilias, en av eleverna, sammanfattar projektets syfte väldigt bra, utan att veta om det själv, när han säger att:

Jag tror att lektionerna skulle bli intressantare och vi skulle lära oss mer om det här fanns i undervisningen. Jag blev lite överraskad av det där med molekylerna. Det visste jag faktiskt inte! Men nu lär jag inte glömma det.

Projektet Science Centre To Go hittar du här.

En video med projektet kan du se nedan.

Mina pencasts från Framtidens lärande...

...hittar ni här i respektive inlägg.

Dyslexiförbundet ringer upp

Och ville veta vad jag anser om #entillen, en jämlik skola och specialpedagogik. Även om jag inte kan påstå mig vara någon expert på hela det fältet så blev det ett intressant samtal. Har inte läst hela artikeln, men delar hittar du här.

Google gör Naturvetenskapen roligare?

Igår annonserade Google att man nu öppnar upp möjligheten att bygga hårdvara som kan kontrolleras och interagera med Android-enheter. Eller att enheterna i sig blir Google enheter. Eller att man via ett interface skulle kunna "hooka" upp redan existerande enheter mot din telefon eller tablet. Helt öppet, utan att behöva gå igenom någon form av certifiering. Det här öppnar enorma möjligheter för många bransher. Inte minst utbildningsbranschen. Tänk dig själv; du, dina elever, i princip vem som, kan koppla upp sig mot projektorn, mot smartboarden, mot datorskärmen, tangentbordet... Du kan bygga hårdvara, eller köpa hårdvara som fungerar som sensor för att mäta allt från luftfuktighet, vindhastighet, temperatur, hastighet, vinkel, fältstyrka, tryck....[fyll i från dina egna tankar] Trådlöst naturligtvis om du så vill, eller via USB.

Den stora frågan blir nu - kommer det här att öppna upp för en flora av hårdvara och applikationer som vi har råd att förse studenterna med i stora kvantiteter? Eller kommer vi fortsatt att erbjudas hårvara i den övre prisklassen av företag som redan finns på marknaden? Kanske (hemska tanke) via någon form av "hub" som agerar mellanhand mellan sensorn och din telefon/tablet...? Personligen hoppas jag att det just nu sitter några hundra smarta studenter och några tusentals andra som jobbar på tankar kring hårdvara att användas i skolan, eller annorstädes, som låter oss samla data för att sedan kunna göra vad vi vill med. Till rimliga priser. Kanske till och med ett kit där man själv kan plocka ihop och konstruera sina egna sensorer? I nästa led hoppas jag att det finns utvecklare som tänker kring hur dessa data kan samlas, bearbetas, samarbetas kring och delas, samt illustreras på nya, engagerande sätt. Det här kan revolutionerna exempelvis naturvetenskapsundervisningen som möjliggör för eleverna att konstruera egna experiment,  och göra det till en social, kanske spelbaserad verksamhet.

En vild tanke är att låta tusentals elever springa runt med sensorer som mäter olika meteorologiska faktorer, för att direkt mata in dessa data i till en molnapplikation som gör en väderleksrapport, lokalt eller regionalt. Skulle man kanske till och med kunna få SMHI att sponsra...

Hur kan vi förbättra skolan med IT?

Precis samma fråga som IT-ministerns statssekreterare vill få reda på svaret på (se gärna filmen från regeringens hemsida) funderar jag kring specifikt när det gäller fysikundervisningen i skolan. Är du fysiklärare på gymnasiet eller grundskolans senare år och du vill du vara med och förbättra fysikundervisningen i skolan så ber jag dig fylla i formuläret som du hittar här: http://korta.nu/fysikundervisning

Fredagsfunderingar

Efter ett par dagar på lärarhögskolan sitter jag och funderar på sakernas natur. Den här träffen har vi fått ett par intressanta föreläsningar kring olika aspekter av en lärares yrkesliv. Men vi har inte övat eller blivit satta inför några konkreta pedagogiska situationer. Varken rent praktiskt eller som diskussionsmoment.

Min fråga som jag lite medvetet provocerande ställer mig själv, då den delvis går stick i stäv mot min tidigare uppfattning är huruvida det är rätt att lägga ut på VFU-praktiken, dvs skolorna, att ge lärarstudenten de rent praktiska färdigheterna - hur det går till i “verkligheten”. Att öva i olika situationer, på olika moment etc. Det som inte görs, eller görs i väldigt liten grad, på lärarhögskolan, där det ändå skulle kunna göras i termer av rollspel, videoinspelning av situationer med diskussioner kopplade till pedagogisk teori, kognitiv kun- och vetenskap etc. etc.

Jag menar - om hypotesen, eller i alla fall påståendet eller uppfattningen är att det finns problem med skolan, hur vi faktiskt är organiserade, hur vi lär ut, hur vi bemöter och bedömer elever etc, är det då inte så att nya lärare uppfostras in i det gamla systemet? Borde inte lärarhögskolan ta över initiativet och faktiskt visa hur det borde vara? Hur det skulle kunna vara och hur vi kan förbättra? Att stå för reformer och vara de som genomdriver dessa?

Kanske är det därför att jag läser på distans, i och för sig med flera väldigt långa och intensiva träffar per termin, som jag saknar de moment jag saknar. Vad det gäller användandet av teknik i undervisningen så har man på min utbildning mer eller mindre strukit de momenten och jag fann mig själv hålla föreläsning för mina kursare inför stundande grupparbete, där de flesta spydde galla över det existerande verktyget och dess ineffektivitet. Borde inte lärarhögskolan gå i bräschen för att vi lärare skall ta till oss och använda teknik som kan effektivisera elevernas inlärande?

Regeringen inspireras av sonen

Fick ett litet D på twitter av Marie Linder som uppmärksammat att Anna-Karin Hatt, IT- och regionminister skrivit en text på regeringens hemsida angående det twitter-inlägg jag skrev under rundabordssamtalen kring IT-skola och framtid för ett par veckor sedan.  Ministerna verkar ärligt inspirerad av min son, som vet hur man bläddrar i menyerna på min telefon, med hjälp av touch-funktionaliteten, men inte vet hur man pratar. Ännu. Det här fungerar som ett bra exempel på hur det relativt enkla tekniska sociala hjälpmedel (som är twitter) kan användas för att förbättra och fördjupa demokratin. Hur bra tankar och idéer kan sorteras och fås att flyta upp till ytan, synligt för alla, och framförallt för de som söker och har ett behov.

Så här lyder meddelandet:

"Min son kan inte prata ännu, men han kan navigera min Android telefon... hur förbereder sig skolan på hans kommande närvaro?"

Ministern tror sig veta att skolan inte är så väl förberedd, men är å andra sidan redo att agera för att förändra saken. Nåväl, nu får jag slita mig från mitt IT-behov och försöka avprogrammera sonen som är beroende av "I drömmarnas trädgård". Skriver eventuellt lite längre i frågan i samma inlägg inom kort.

Var med och bygg Google Apps-portalen

Efter att ha skrivit blogg rätt länge så känns det lockande att starta upp ett något mer kollaborativt arbete. Vill du vara med och samla erfarenheter av arbetet med Google Apps och dess verktyg som Google Calendar och docs i en #entillen skolmiljö? Gå då till http://www.datorniskolan.se, kika på och ta del av vad som redan finns där och säg sedan till om du vill vara med och bygga ut portalen genom att maila till mattias.davidsson@datorniskolan.se.

Mvh

Mattias

P4 Kronoberg frågar - Skall man satsa på en dator per elev?

Blev uppringd av P4 Kronoberg. I Växjö satsar man nu stort på en dator per elev - "en till en" även kallat. Det har redan gjorts ett par inlägg och skrivits en del, bland annat om att andra elever än de som fått en dator är avundsjuka. Vilket man ju kan förstå. Och vad säger man - livet är inte alltid rättvist. Blev iaf tillfrågad om en dator per elev verkligen är det som skolan skall satsa på när man pratar om ett behov av ökad lärartätet. Vill ni veta mitt svar så kan ni direkt spola fram ca 17 minuter. Vill du höra hela inslaget om 1-1 så kan du spola fram ca 8 minuter.



Här hittar du inslaget.